Bal, stress och krossat tonårshjärta.



Ligger just nu nedbäddad i sängen och är helt färdig. Saknar Jerry så det värker i hjärtat och vill helst av allt bara somna nu och vakna när han är hemma. Shit vad jobbigt det är att vara utan honom! Jag är inte gjord för det.

Har haft en extremt stressig dag på jobbet idag och hoppas faktiskt att det kommer vara så resten av veckan. Svetten har runnit på mig idag men jag jobbar verkligen mycket bättre under pressat schema - kan lätt bli lat av att ha lite att göra. Känner ni igen er? 

Imorgon har min lillebror bal. Han går ut nian om två veckor och imorgon ska han stå ute på vackra Rastaholm i sin svinsnygga kostym. Jag kan inte förstå att han har blivit så stor! Han har verkligen kommit att bli en otroligt fin, mjuk och smart ung man. Jag ser egentligen inte mycket av mig själv i honom förutom vår humor och vår närhet till skratt. Utseendemässigt däremot är vi nog sjukt lika, men vi är två helt olika personer. Johan är min andra halva som jag alltid kommer beskydda med allt jag äger och har. Att se honom gå på balen imorgon kommer kännas i mitt hjärta.. Det var inte länge sedan jag själv stod där på samma ställe med samma lärare. 


Han provade sin kostym i söndags och WOW vad stilig han är. Om jag vore femton år skulle han vara min drömkille. Jag vet att han kommer behandla tjejen han träffar som en riktig prinsessa - jag bara vet det.. Hans stora gröna ögon och lååånga ögonfransar kommer nog få många hjärtan att smälta. Han har ännu tjockare hår än jag, med jättemycket lockar och virvlar som man bara vill gosa in sig i. Det finns ingen som kan reta ihjäl mig mer men heller ingen jag älskar högre. Längtar tills imorgon <3.


Hängde med den här lilla loppan idag på lunchen. SAAATAN vad varmt det är?! Helt sjukt. Det är INTE kul att gå ut på rasten i svarta jeans. Alltså man brinner upp!!



Hade på mig den här skönheten idag - min fina blus från Odd Molly som jag fick av mamma när jag var 18 år och hade fått hjärtat krossat. Kommer verkligen ihåg när vi åkte och köpte den. Hade velat ha den sååå länge och mamma tyckte så jäkla synd om mig så jag fick den som en slags tröst. Jag hoppas jag aldrig mer kommer behöva uppleva den smärtan. Att ha ett brustet hjärta måste vara bland det värsta man kan känna, och tyvärr händer det oss alla någon gång..

Sov gott!

RSS 2.0