Nu har jag haft min blogg i exakt åtta år. Jag skrev mitt första inlägg i maj 2008, och har nog aldrig haft ett längre uppehåll än på 1-2 veckor när jag kanske varit utomlands eller så. Totalt har jag publicerat 4995 inlägg. Helt sjukt! Nästan femtusen texter. Jag är så himla glad över att jag har min lilla dagbok att gå tillbaks till och läsa igenom - det är verkligen värdefullt för mig att varenda ord finns sparat. Varenda känsla, tanke, glädje, besvikelse, min första kärlek, mina tonår, min gymnasietid, min 18-årsdag, mitt körkort, min student, alla resor.. Allt! Jag är mest glad över att allt jag KÄNT är skrivet i stundernas hetta, och att det nu är arkiverat.

 

Jag kommer nog aldrig kunna släppa min blogg, eller ens sluta skriva. När jag känner något får jag ut det bäst genom skrift, och jag har många inlägg som ligger i mitt utkast. Inlägg jag aldrig lagt upp utan bara har kladdat ihop för min egna skull då jag behövt lätta på hjärtat. Älskar ju verkligen att skriva, och om min blogg (av någon konstig anledning) skulle försvinna eller raderas vet jag att jag skulle bli helt förstörd. Den är en så himla stor del av mig och jag känner nog extra starkt i och med att jag mått rätt dåligt under vissa perioder. Det är då bloggen varit min största tröst och mitt bollplank. 

 

Har tänkt många gånger att jag ska byta namn och portal, men nu har jag kommit på att nej, jag vill ha kvar Baraamalin. Det är ju norra Europas töntigaste namn, men det här är ingen blogg som är till för att ha många läsare med kommentarer och reklam - det är ju bara min lilla sida! Det är inte så seriöst, och jag gillar att den i princip ser likadan ut nu som för 8 år sedan. 

 

Torsdagen är här.
Konstigt nog så hamnade jag här framför skärmen igen. Sista ämnet var spanska. Våran älskade lärare berättade att hon skulle sluta eftersom vi haaataaar henne så mycket. Nej men hon sa att hon ville ha en klass som ville ha henne. Ärligt talat tycker jag lite synd om henne, jag menar, vi hatar henne för att hon sa att vi såg ut som horor. Det var typ ett år sedan, sen har hon världens fulaste smile, oranget hår, mustage, päronrumpa och är allmänt störd, men ändå. Hon ser alltid så sorgsen ut. Fast jag vill ju få bra betyg så det är väl bäst så. Snart kommer mámi hem så det är bäst att gå nu, jag ska äta jordgubbar med mjälk och socker! (a). Jordgubbar hör till sommaren, ellerhur? Snart har jag fotbollsträning, på det nyklippta gräset är det riktigt härligt att springa! Dessutom har jag nya fotbollsskor, men dom är för snygga för att visas...
Asså gud, i sommar, den 5 juli ska jag och min familj åka till Turkiet, Side, i två veckor, Fan vad najs. Jag längtar snart ihjäl mig. (aa). Nu kom mammsen hem, så nu måste jag kila, men jag skriver nog ikväll. Päronpussar / Malin A